Livet som tvåbarnsmor

Idag har vi då alltså varit tillsammans i 1.5 år. Tiden går otroligt fort när man har roligt. Fast känns ändå som vi varit tillsammans så mkt längre än detta. Om man tänker efter, vi har varit gravida halva tiden av vårt förhållande, vi har varit sambos i 10 mån, vi har hållt på me husköp i 7 mån osv osv.
Allt har gått väldigt fort i förhållandet men de har känts så rätt från första början..

Eller kanske inte från början ha ha.. Från början va jag inte intresserad av Håkan, tyckte inte han va min typ o han hade rakat hår och jag va inte attraherad av honom och massa annat. Va bara negativt ha ha. Det kan Evve intyga (vi får tacka henne på bröllopet). Men jag gav det ändå en chans, tänkte jag kunde ju ändå få en bra vän. Så vi fortsatte prata på msn varje dag i ca 6 mån. Blev inte till att vi träffades för jag vågade inte riktigt och när vi väl hade bestämt en date sa alla mina kompisar att han kunde ju faktiskt va farlig om jag åkte dit själv och då ställde jag in. Ha ha Håkan farlig är ganska roligt nu i efterhand. Den snällaste människa jag nånsin träffat som aldrig nånsin skulle göra ngt mot en tjej. Jag är väldigt glad att vi fortsatte prata för då lärde vi känna varann utan o innan, innan vi började dateandet.

Håkan är mitt liv. Han är mitt livs kärlek. Han är snygg, rolig, charmig, sexig, omtänksam, snäll, envis m.m. Det finns inte ens ord som kan beskriva honom. Han får mig alltid på bra humör oavsett hur ledsen eller arg jag är. Jag kan sitta i flera timmar och bara kolla på honom för han är så himla fin och jag är så fruktansvärt kär i honom. Trodde aldrig jag skulle kunna bli så kär i någon som jag är i honom. När han sover ibland kan jag ligga o titta på honom bara för o beundra honom. När han leker med Naala är det nästan som jag börjar gråta varje gång, de 2 som betyder mest i hela världen som leker med varann är helt obeskrivligt. Naala är mkt mer med Håkan nu än hon va tidigare, hon tom sover med honom ibland. Visst är jag avis på det ibland, de erkänner jag. Det är ju min älskling och matte ska va bäst tycker jag. Men samtidigt är jag så glad att de är så nära.
Jag vet inte hur jag skulle klara mig utan Håkan, mitt liv vore meningslöst utan honom. Jag kan inte ens tänka mig ett liv utan honom. Drömde för ett tag sen att han dog och jag var knäckt i flera dgr, de skulle inte funka om jag inte fick träffa honom nå mer. Ibland när jag hör ngn låt kan jag börja tokgråta för då tänker jag på Håkan och hur mkt jag saknar honom och hur kär jag är. Speciellt när Infinity kommer som är Håkans favvo.
Jag vill leva resten av mitt liv med Håkan utan tvekan. Han och jag är gjorda för varann.
Jag längtar sååååå himla mkt tills våran bebis kommer för jag vet att Håkan är världens bästa pappa. Den här bebisen kan inte få det bättre än så. Jag ser hur Håkan är med andra bebisar och jag vet att jag kommer gråta första gången han håller i våran bebis för det kommer va så vackert.
Jag älskar dig Håkan, mer än du kan förstå. Mitt hjärta stal du för länge sen och det kommer alltid tillhöra dig oavsett vad som händer. Kunde jag sätta ord på alla mina känslor för dig så vore jag glad men de är alldeles för starka att det är omöjligt att ens försöka.