Äntligen är vår älskade son här.

Välkommen till världen Milo!!!!!!!!!!
Du är världens finaste pojke, du är mer än vi nånsin kunde hoppats på. Du är så efterlängtad. Du är vårt allt. Du har förtrollat oss redan och du är bara 11 dgr gammal. Det är helt obeskrivligt att ha dig hemma. Jag kan titta på dig i flera timmar utan att tröttna, jag är helt kär i dig och din pappa likaså.

Mitt vatten gick natten mellan 12-13 nov men det kom inte så mkt. Vi åkte in på förlossning för att dubbelkolla att de verkligen va vattnet. Så klart va det så. Vi fick åka hem o vänta på värkar. Klockan 17 på lördagkvällen gick vattnet rejält och då kom värkarna på en gång oxå. Jag har aldrig varit me om så mkt vatten. Det forsade ut om man säger så. Jag böt kläder 4 ggr innan vi åkte in på förlossningen och alla va lika blöta. Vi ville va hemma så länge som möjligt men de gick inte. Jag hade såna fruktansvärda smärtor och inget hjälpte. Vi kom in till förlossningen vid 20 ungefär, va då öppen 3 cm. Sen tog de tid vill jag lova.. Mkt tid.. Fick dropp hela tiden som skulle få igång allting men inget hände. Jag hade fruktansvärt ont och trodde jag skulle dö flera ggr. Värkarna va inte de jobbiga utan ryggen. Min rygg tog kål på mig. Sån smärta har jag aldrig upplevt tidigare. Lustgas eller akupunktur tog inte bort de heller. Fick epidural tidigt för jag kunde inte slappna av och inget hände. Vilken mirakeldrog säger jag bara. Vilken känsla när de släppte me ryggen. Men som sagt, de tog tid. Efter ca 30 timmar hade han fortfarande inte åkt ner och epiduralen hjälpte inte ryggen längre heller. Allt gjorde ont. Jag hade ingen ork kvar alls, kunde inte stå upp eller sitta upp utan bara ligga, fick inte i mig mat el dricka utan bara låg och led. Efter 33 timmar bad jag om ett kejsarsnitt och läkarna höll me mig, jag hade ingen ork kvar om han väl skulle komma ner en bit.
Kejsarsnittet va lite läskigt. Kände att dem grävde o bökade massa men gjorde inge ont. Konstig känsla. Men allt gick väldigt fort. 01:52 den 15 november kom vårat mirakel ut.

MILO Lucas 4135 g, 54 cm.

Ha ha min första tanke när han kom ut va att han va så ful ha ha. Han va ihoptryckt, stor, kladdig, konformat huvud osv. Var rätt neddrogad oxå vill jag tillägga. Håkan och barnläkarna gick iväg me Milo och jag skulle sys ihop. Jag fick ligga på post-op i flera timmar för att återhämta mig. Jag hade förlorat mkt blod under operationen och hade ingen kraft efter alla timmar. Jag har aldrig saknat Håkan så mkt som jag gjorde då. Jag ville dessutom se våran son, jag hade bara fått se honom ngn minut innan jag åkte iväg. Visste ju inte ens hur han såg ut.
Överlycklig när jag väl fick träffa dem ca 7.5 timme senare.
Han va hur fin som helst, som en liten docka. Finaste jag nånsin sett. De hade vi verkligen gjort bra.

Blev som mamma ville, blev en liten kille.


VI ÄLSKAR DIG MILO!!!!!


Kommentarer
Postat av: Lilla mormor

Mitt lilla barnbarn :) puss o kram Milo

2010-12-06 @ 20:52:46
URL: http://nettan-meenmormorjag.blogspot.com/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0