Livet som tvåbarnsmor

sjuttsingen vilken dag det va idag. i skolan hade vi fystester hela dagen, vilket säkert hade varit superkul om inte min kropp hade lagt av idag. Så klart när man vaknar så kan man knappt gå, då har reumatismen tagit över i vänster knä. Varje steg kändes som någon körde in en kniv i benet på mig. Inte kul alls då jag dessutom hade lovat o stå i mål på kvällen.
Vi börja me massa kroppsmätningar av olika slag, det va bmi, caliper, midje och höftmått. Vilket inte är så kul när man vet att man har nå fel på ämnesomsättningen o vet att man e överviktig. Inte alls roligt o visa alla andra hur tjock man e. Men men, bra att lära sig mäta iaf. Kommer säkert på tentan. Efter det hade vi steptest. Eftersom jag hade ont i knät så kunde jag inte utföra testet, surt sa räven. På eftermiddagen hade vi då coopers test, va i ju för sig ganska skönt o slippa det o bara sitta o heja på andra. Hade bra sällskap under tiden av Evve o Sofia. Men oj va duktiga dem va som sprang, va många som förvåna en.
Sedan fortsatte vi me mer fystester, trodde inte det fanns så många att utföra, finns verkligen tester för allt. Vi gjorde situps och armhävningar, mkt jobbigt kan jag lova. Ska ju följa en takt oxå, inte lätt om man saknar taktkänsla ha ha. Efter det så lessna jag på fystesterna för jag kunde ändå inte utföra några. Så jag tog tillfället i akt o cykla me evve då hon skulle jobba. det haglade när vi cyklade, va dyngblöt på 5 minuter.

Så va det dags för match då, va väldigt osäkert om jag skulle kunna va me eller inte pga knät. Men tänkte att jag kommer ju inte göra så mkt i mål så det e nog lugnt, men så fel jag hade. Jag fick slita som ett djur där bak. Började dock matchen med världens tabbe, skulle rensa undan en boll men rensa på deras forward och in i mål. Då funderade jag verkligen va jag gjorde där o om jag inte skulle åka hem igen. Men bestämde mig för att det kan inte bli sämre iaf. Och det blev det inte heller. Vilken kanonmatch jag gjorde efter det. Räddning efter räddning. De kom med massa frilägen som jag räddade, en gång fick jag hjälp av Anna på mållinjen, tack för den. Men annars va jag riktigt grym, nog aldrig gjort så bra match i mål. Tog skott, rädda returer o allt. Kändes så underbart när slutsignalen gick o vi vunnit med 2-1. Knät höll hela matchen trots många sparkar från motståndarlaget. Men nu i efterhand när jag blivit kall igen gör det fruktansvärt ont. Kan knappt lyfta benet. Tänk att man borde lära känna sin kropp efter alla problem men jag gör tydligen inte det. Man vill ju så mkt hela tiden. Löpträningen jag tänkte ta imorgon får bli inställd, får satsa på rehab i sängen istället då jag äntligen e ledig från skolan. Dock måste jag plugga hela dagen för nu e det bara 1 vecka kvar till tenta o har inte börja plugga än. Inte bra alls.

Nej nu e det sovdags. God natt.