Livet som tvåbarnsmor

Kunde inte sova i natt. Trodde jag va jättetrött men va tydligen inte det. Jag låg o läste i min bok väldigt länge för den e så himla bra, ps jag älskar dig av cecelia ahern. Varmt rekommenderad. Börja me den igår o har nästan läst ut den, ganska bra jobbat tycker jag =).
När jag hade bestämt mig för att lägga ifrån mig boken o sova så kunde jag så klart inte det. Hade så många tankar som flög runt i mitt huvud. Tänkte väldigt mkt på en speciellt person, hur mkt jag saknar honom o hur mkt jag vill att han ska va här me mig. Jag undrar om han saknar mig oxå?! Antagligen inte. Borde bara försöka glömma honom o gå vidare men det e verkligen lättare sagt än gjort. Jag förstår inte varför jag tänker på honom då han gjort massa dumt mot mig o behandlat mig riktigt illa. Jag borde bara skita i honom totalt, borde bara ignorera honom. Han e ju säkert me massa andra tjejer nu när jag inte e hemma. Så jag borde va me massa killar. Borde va ordet. Det e inte så lätt som det låter. Jag förstår inte hur man kan vara så kär i någon. Att man kan ha så starka känslor för en annan individ. Vi gjorde ju slut för länge sen, eller han gjorde det. Säger att han inte e kär eller har tillräckligt me känslor för att ha ett förhållande, vet dock inte om jag köper det. Känns som han har alla känslor o verkligen e kär men att han e rädd för ngt. Jag vet inte va det e men känns som han e rädd för att binda sig. Att bli vuxen o ta ansvar. Tycker själv att det e läskigt ibland men kärleken tar över för mig. Det e värt att va rädd ibland om man har någon nära som älskar en. Om han nu inte har dessa känslor för mig, varför ser han då på mig på ett speciellt sätt. Som bara han kan. Folk som inte ens känner oss eller så tror vi e tillsammans för vi ser så kära ut. Hur kommer det sig om han inte har känslor?! Det kan inte va en tillfällighet när så många påpekar det. Kan inte va jag som inbillar mig allt. Visst man ser det man vill se men andra ser det ju oxå så det kan inte bara va jag. Jag önskar bara han kunde säga att han sakna mig. Varför e det bara jag som saknar honom? Tänker nog på honom extra mkt för på fre e det midsommar o det va då allt började för oss för 3 år sen. Det va då vi kysstes på riktigt för första gången( innan hade det inte betytt ngt), det va då vi sov me varann första gången osv. Det gör ont att veta att det inte e vi längre. Får fira midsommar själv utan honom o det känns kan jag lova. Går inte ens o beskriva hur mkt jag saknar honom. Borde inte skriva detta här men måste få ur mig lite. Borde inte skriva för då visar jag bara min svaghet, att jag e dödskär o skulle göra va som helst för honom. Ordet borde återkommer så många gånger för mig, det e så mkt jag borde göra men inte gör. Varför ska man inte bara följa sitt hjärta? Hur mkt än mina vänner säger att jag borde gå vidare o hitta ngn annan för han förtjänar inte mig så vet jag redan va jag borde göra men det går inte. Jag kan inte sluta tänka på honom. Han e verkligen mitt livs kärlek o jag kommer nog aldrig komma över honom. Tråkigt men sant. Varför kan inte bara han inse att vi e menade för varann? Att det ska va han o jag?
Han sa en gång förut att jag va perfekt, jag va snygg, söt, snäll, rolig, underbar, sexig, hans bästa vän o att han aldrig skulle hitta ngn så bra som mig igen. Men varför vill han då inte va me mig?
Jag fråga honom när han skulle inse o erkänna att han verkligen e kär i mig, då svara han att ja en vacker dag ska jag det. Så kan man inte säga. Jag skulle göra va som helst för att han skulle erkänna. Jag vill ju bara va me honom, leva mitt liv me honom, gifta oss, få barn. Få världens finaste barn med brunt krulligt hår o blåa ögon, Maximilian o Tindra som de skulle heta. Jag antar det bara e drömmar som aldrig kommer slå in. Antar jag borde gå vidare o finna nya drömmar o mål. Borde va ordet.